lokalförsörjning

Lokalförsörjning är en term inom samhällsplanering och krisberedskap som beskriver förmågan hos en kommun eller region att säkra tillgången till grundläggande varor och tjänster inom lokala gränser, även vid störningar i normal drift. Syftet är att säkerställa kontinuiteten i tillgången till livsmedel, vatten, energi, sjukvård, bostäder och avfallshantering samt andra samhällsviktiga tjänster för medborgarna. Lokalförsörjningen omfattar produktion, inköp, distribution och logistik samt samverkan mellan offentliga myndigheter, näringslivet och civila samhället. Den ska vara flexibel och rustad för olika hot och störningar, till exempel extremväder eller plötsliga avbrott i globala försörjningskedjor.

Praktiskt innebär lokalförsörjning analys av sårbarheter, riskbedömningar och planering för hur leveranser upprätthålls vid kris. Åtgärder kan vara diversifiering av leverantörer, stöd till lokal produktion och handel, utveckling av lokala lager samt regionalt samarbete och nödförsörjningssystem. Planerna innefattar tydliga ansvarsöverlåtelser, kommunikation och prioritering av tjänster.

I Sverige regleras lokalförsörjning vanligtvis inom kommunal krisberedskap och samverkan med regionala och nationella myndigheter. Bedömningar och planer uppdateras regelbundet för att spegla förändrade förutsättningar och befolkningens behov. Utmaningar inkluderar sårbarheter i livsmedelsförsörjningen, vatten- och energiförsörjningen samt behov av jämlik tillgång till viktiga tjänster över olika geografiska områden.