högtalarna

Högtalare är anordningar som omvandlar elektriska ljudsignaler till akustiska ljudvågor. De används för återgivning av ljud i bostäder, fordon, offentliga miljöer och professionella sammanhang. Den vanligaste typen i konsumentprodukter är dynamiska högtalare, där en rörlig membran pressas fram och tillbaka av en spole i ett magnetfält.

Konstruktion och funktion: Delarna inkluderar ofta ett membran eller kon, en drivande spole, en magnet och en korg. Flera drivrutiner kan finnas inom samma högtalare: bas, mellanregister och diskant, kopplade genom en korskopplingsenhet. Passiva högtalare saknar inbyggd förstärkare och kräver extern förstärkare eller mottagare. Aktiva högtalare har inbyggd förstärkare. Enhetstyperna kan vara lådor i sealed (stängd) eller bass-reflex (portad) design, som påverkar basåtergivningen.

Tekniska nyckelbegrepp: Impedans mäts i ohm och påverkar vilken förstärkare som används (vanligt 4–8 ohm). Frekvensrespons anger vilka ljudfrekvenser högtalaren kan återge, ofta cirka 20 Hz till 20 kHz i audiokomponenter. Känslighet eller effektutnyttjande anges i dB/W/m. Storlek, material och korskoppling påverkar ljudkaraktären och rumsakustiken.

Användning: Vanliga konfigurationer är stereo i hemmet, hemmabiorecept, surroundsystem, eller i bilar och professionella studior. Marknaden erbjuder även trådlösa Bluetooth-högtalare och smarta högtalare med inbyggd nätverksprestanda. Regelbundet underhåll består i dammsugning av ytligt damm och kontroll av anslutningar och gummi-surround.