gravning

Gravning är termen som vanligtvis används för handlingen att begrava en avliden person i en grav på en kyrkogård eller annan begravningsplats. Ordet är bildat av grav eller gravplats och suffixet -ning, och rymmer såväl själva göromålet som rätten att få en gravplats upplåten. I bredare bemärkelse kan gravningsrelaterat arbete även innefatta grävning av gravar och underhåll av gravplatser.

Gravningsprocessen varierar, men innefattar ofta planering, transport av kroppen, val av kista eller urna och själva gravsättningen, antingen som jordfästning i en grav eller som urnsättning i grav, minneslund eller annan plats. Efter ceremonin underhålls gravplatsen av begravningsplatsens ägare, vanligtvis en kommun eller en församling, vilket regleras av nationell lagstiftning och lokala föreskrifter. I Sverige är kremation vanligt och många gravar används för urnsättning eller urngrav.

Praktiken varierar mellan kulturer. Gravar kan vara permanenta eller upplåtelser som löper under en viss tid med möjlighet till förlängning. Miljö- och kulturvärderingar påverkar även val av form, till exempel grön begravning och andra miljövänliga alternativ. Se även begravning, kremation, kyrkogård, gravsten.