friktionsarbetslöshet

Friktionsarbetslöshet är den del av arbetslösheten som uppstår när arbetskraft söker nytt arbete eller går in på arbetsmarknaden och ännu inte har hittat ett passande jobb. Den uppstår främst på grund av tidsåtgången som krävs för att matcha lediga platser med arbetssökande, särskilt när människor byter yrke, flyttar eller nyutexamineras.

Orsakerna inkluderar informationsbrister och sökprocessens varaktighet, samt förändringar i arbetsmarknaden som gör att lediga jobb inte direkt motsvarar sökandes färdigheter eller plats. Friktionsarbetslöshet är ofta tillfällig och varierar med konjunktur, arbetsmarknadspolitik och hur effektivt matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande fungerar.

Denna typ av arbetslöshet är en del av den naturliga arbetslösheten och förekommer även i goda ekonomiska tider. Den står i kontrast till strukturell arbetslöshet (skillnad mellan färdigheter och jobbbehov) och cyklisk arbetslöshet (påverkad av affärscykeln). Längden på friktionsarbetslösheten påverkas av hur väl arbetsförmedlingssystemet fungerar, hur tillgången till arbetsmarknadsinformation ser ut och hur enkelt det är att byta arbetsplats eller yrke.

Mätning och policy: Det är svårt att isolera friktionsarbetslöshet i officiella mått; den behandlas ofta som en komponent av den totala arbetslösheten eller NAIRU. Åtgärder för att minska friktioner inkluderar bättre arbetsförmedling, effektiva rekryteringskanaler, ökad arbetsmarknadsinformation, utbildningsinsatser och stöd för geografisk eller yrkesmässig omställning. Exempel är nyutexaminerade som söker första jobbet och arbetssökande som flyttar till en annan region.