förtroenden

Förtroende är ett svenskt substantiv som betecknar tillit eller förtroende i betydelsen att man uppfattar någon eller något som pålitligt, kompetent och välmenande. Det används både om relationer mellan människor och om institutioner eller system. Pluralformen förtroenden används när man talar om flera olika tillitsförhållanden eller confidences; i praktiken kan singularen förtroende syfta på en övergripande känsla av tillit eller på en specifik uppgift som man ges i förtroende.

Etimologiskt härstammar ordet från för- (i betydelsen i uppdrag av, i förtroende) och tro (tillit) med suffixet -ende. Det svenska ordet utvecklades under medeltiden och är besläktat med nordiska former för tro och lojalitet.

Användning: I vardagligt språk anger förtroende att man litar på någon; “Jag har stort förtroende för dig” betyder att man tror att personen kommer att agera pålitligt. Förtroende används också i mer formella sammanhang: “förtroendeposter” avser tjänster där en person förvaltar andras intressen, och “förtroendevalda” är personer som valts av medlemmarna att företräda dem. En tredje betydelse är att förtroenden kan vara privata uppgifter eller hemligheter som man delar med en betrodd person, ofta uttryckt som “att dela sina förtroenden”.

Sociologiskt och ekonomiskt ses förtroende som en grundläggande komponent i socialt kapital. Hög tillit mellan medborgare och offentliga institutioner underlättar samarbete, effektivitet och långsiktigt välstånd, medan misstro kan hindra samarbete och organisationsfunktioner.