dBskalering

dBskalering, eller skala i decibel, är termen för att uttrycka förändringar i nivåer på en logarithmisk måttskala. Decibel används för att beskriva förhållanden mellan två nivåer snarare än absoluta nivåer, vilket underlättar arbetet med mycket stora dynamiska spann inom ljud, bild och mätteknik.

En decibel är en logaritmisk enhet som vanligtvis definieras i förhållande till en referensnivå. För att ange skillnaden mellan två amplituder A1 och A2 används ΔdB = 20 log10(A2/A1). För effekt används ΔdB = 10 log10(P2/P1).

Om man vill tillämpa en förändring i nivå ΔdB på en signal i form av amplitud, multiplicerar man amplituden med faktorn 10^(ΔdB/20). För en förändring av effekt används faktorn 10^(ΔdB/10).

Användningsområden förekommer inom ljudproduktion och mastering, där man justerar gain eller loudness; i ljudmätning och rumakustik för att beskriva nivåer; samt i bild- och videoapplikationer där ljusstyrka eller kontrast ofta presenteras i dB-liknande skalor. I digital ljudproduktion används ofta dBFS som referensnivå, där 0 dBFS är det maximala digitala värdet. Inom akustik används dBSPL för ljudtryck jämfört med referensen 20 µPa.

Exempel: en ökning med +6 dB ökar amplituden med ungefär 2×; +3 dB motsvarar cirka en fördubbling av kraften, medan amplituden ökar med cirka 1,41×. Minskning på −6 dB motsvarar halvering av amplituden.

Viktigt att notera är att dB är ett relativt mått och riktningen beror på referensnivån; två sammanhang kan ge olika tolkningar av samma numeriska värde. Det är viktigt att ange om man talar om dBFS, dBSPL eller andra referenser.