bärarsignaler

Bärarsignaler är referensvågor som används i radiokommunikation för att överföra information över avstånd. En bärarsignal oscillerar vid en bestämd bärarfrekvens f_c och fungerar som en bärare för modulerad information. Den typiska formen kan skrivas som s(t) = A_c cos(2π f_c t + φ), där A_c är amplituden och φ är fasen.

Informationen förs in i bärare genom modulering. Vid amplitudmodulation (AM) varierar signalens envelope i takt med basbandsinnehållet m(t). Vid frekvensmodulation (FM) eller fasmodulation (PM) varierar i stället bärarens frekvens respektive fas i enlighet med m(t). I digital kommunikation används bärarsignaler för att bära symboler som representerar bits, t.ex. BPSK, QPSK eller QAM, där varje symbol motsvarar en särskild kombination av fas och/eller amplitud.

I många system används flera bärarsignaler samtidigt. Enhetliga, enfrekvensbaserade system kan använda en enda bärare, medan flerbäraremodulationer som OFDM använder många ortogonala bärare för att öka datahastigheten och göra spektrumet mer effektivt; varje underbärare bär sin egen modulerade signal.

Genom demodulation återvinns informationen med koherent detektion, där mottagaren försöker rekonstruera bärarens fas- och/eller frekvensrelation. Prestandan hos bärarsignaler påverkas av oscillatorns stabilitet och fasstörningar samt av bandbredd och distorsion i kanalen. Valet av bärarfrekvens och modulering är därför centralt för spektrumeffektivitet och mottagardens prestanda.

---