borrhålsloggning

Borrhålsloggning är en geofysisk metod för att registrera egenskaper i berggrund och vätskerum längs ett borrhål med hjälp av nedfällda sonder. Genom att mäta olika fysiska och kemiska parametrar erhålls kontinuerlig information om bergartens stratigrafi, porositet, vätskeinnehåll och mineralkomposition utan omfattande provtagning i fält.

Loggning kan ske i öppna hål (open-hole) eller i hål där karet är installerat (cased-hole). Vanliga loggtyper inkluderar naturlig gamma, densitets- och neutronloggar, akustiska loggar, resistivitetsloggar samt caliper- och temperaturloggar. Resitivitetsprestanda kan erhållas som laterologiska eller spårr-resistivitetsloggar, och loggning kan ske i realtid under borrning (LWD) eller som efterfört loggning med kabelkabel i öppna hål. Loggarna används ofta i kombination för att skapa en geologisk tolkning av bergarten, dess porositet och saturationsnivåer samt för att identifiera gränser mellan olika skikt.

Användningsområdena är breda och inkluderar petroleum och gas, hydrogeologi, gruvindustrin, geoteknik och miljöövervakning. Genom borrhålsloggning kan man uppskatta porositet, bedöma permeabilitet indirekt, analysera mineralogi och vatten- eller oljefördelning samt kartlägga lagergränser och key horizons. Data används tillsammans med bergkropps- och cores för att stödja geologisk modellering och beslutsunderlag vid exploatering, vattenförsörjning och miljöarbete.

Begränsningar inkluderar borehole-kondition och mud eller filterdålighet som påverkar signalen, borehole-diameter och avstånd mellan sonder och bergvägg, samt komplex tolkning i heterogena eller hydrauliskt disparata miljöer.