beläggningsgrad

Beläggningsgrad är ett mått på hur stor andel av den tillgängliga kapaciteten som används vid en given tidpunkt eller över en viss period. Tolkningen av beläggningsgrad är kontextberoende och värden anges vanligtvis i procent. Olika sammanhang kan därför använda något olika definitioner av vad som räknas som ”tillgänglig kapacitet”.

Inom vården är beläggningsgrad vanligtvis kopplad till vårdplatser eller vårddygn. Den kan beräknas som antalet belagda vårdplatser delat med antalet totala vårdplatser under en bestämd period, eller som andelen belagda vårddygn i förhållande till tillgängliga vårddygn. En hög beläggningsgrad indikerar stor press på vården och kan öka väntetider, undervisning av vårdpersonal och risken för överbeläggning. En låg beläggningsgrad kan tyda på ineffektiv resursanvändning eller planerade, säsongsbundna neddragningar.

Beläggningsgrad används också utanför hälso- och sjukvården för att beskriva kapacitetsutnyttjande i olika system, till exempel produktion, logistik eller hotellbranschen. Till exempel kan hotellens beläggningsgrad vara andelen uthyrda rum av totala rum, och en fabrik kan mäta hur stor andel av produktionskapaciteten som faktiskt används. Generellt används beläggningsgrad som ett nyckeltal i planering och prestandautvärdering.

Begränsningar: beläggningsgrad säger inget om kvalitet, variation i efterfrågan eller mix av användning, och kan vara missvisande om mätperioden är för kort eller starkt snedvriden av säsong eller episoder.