anläggningstillgång

Anläggningstillgång är inom redovisning en tillgång som, i motsats till omsättningstillgångar, används i verksamheten under längre tid än ett år och inte är avsedd för försäljning i normal affärsverksamhet. Den ska redovisas som en långfristig tillgång i balansräkningen och uppkom syfte att bidra till fortsatt användning och ekonomisk nytta.

Grupper och exempel. De vanligaste typerna av anläggningstillgångar är materiella tillgångar (t.ex. mark, byggnader, maskiner, fordon och inventarier), immateriella tillgångar (t.ex. patent, licenser, programvara och utvecklingsutgifter som skrivs av) samt finansiella anläggningstillgångar (långfristiga placeringar i dotterbolag eller andra långfristiga investeringar). Huvudtanken är att tillgångarna används över tid i produktion eller administration, inte nås som lagerförsäljning.

Redovisning och värdering. Vid anskaffningen tas anläggningstillgången upp till anskaffningsvärde, vilket inkluderar köpesumma och direkt hänförbara kostnader för att få tillgången i drift. Efter första redovisningen sker värdering normalt till anskaffningsvärde minus avskrivningar och nedskrivningar. Materiella tillgångar skrivs vanligtvis av över beräknad nyttjandeperiod; land används inte avskrivning. Immateriella tillgångar skrivs av eller, under vissa omständigheter, uppskrivs vid reviderad värdering, beroende på tillämpliga redovisningsramar. Nedskrivningar görs om tillgångens återvinningsvärde understiger dess redovisade värde.

Avyttring och uppgifter i noter. När tillgången säljs eller avvecklas tas den bort ur bokföringen och eventuella vinster eller förluster redovisas i resultaträkningen. Redovisningspolicy, nyttjandeperiod, avskrivningsmetod och eventuella uppskrivningar eller nedskrivningar specificeras ofta i noterna.