Värmemassor

Värmemassor är material eller konstruktionselement med hög värmekapacitet som används för att lagra värme i byggnader. Genom att lagra energi i form av temperaturhöjning i massan kan de jämna ut inomhustemperaturen och hjälpa till att minska energibehovet för uppvärmning och ibland kylning. De lagrar värme enligt principen Q = m·c·ΔT, där m är massa, c är den specifika värmekapaciteten och ΔT är temperaturförändringen.

Vanliga material är betong, tegel, sten och andra tunga byggnadsmaterial som har stor termisk massa. Vatten kan också användas i särskilda delar av en byggnad eller i behållare där det finns behov av större energilagring. I modern byggnadsteknik används även fasändringsmaterial (PCM) för att öka energilagringskapaciteten utan att kräva stora temperaturändringar.

Användningen sker oftast i väggar, golv eller kärnor där mängden massa är stor och byggnaden kan dra nytta av solvärme eller överskott från uppvärmning. Fördelarna inkluderar minskad energiförbrukning, bättre termisk komfort och längre tid med jämnare inomhustemperatur. Nackdelar är att det krävs utrymme, att massan är något långsam att svara på förändringar och att utformningen måste vara noggrann för att undvika överhettning eller termiska brott.

Värmemassor spelar en central roll i energieffektiva byggnader och kan kombineras med solenergi, värmepumpar och balanserad ventilation för att skapa hållbara energisystem.