Vägprissättning

Vägprissättning är ett ekonomiskt styrmedel som innebär att användare betalar för att färdas på vägnätet. Syftet är att påverka resmönster, minska köbildning och utsläpp samt att finansiera vägunderhåll och framtida investeringar i transportinfrastruktur.

Det finns flera former av vägprissättning. Avgifter vid passage i ett visst område, ofta kallade trängselskatt eller innerstadavgift, tas ut under delar av dagen. Vägavgifter kan också tas ut på specifika vägar eller broar (tullavgifter). Distansbaserad debitering baseras på körsträcka eller körd tid och möjliggör dynamisk prisjustering. Teknisk genomförande sker vanligtvis med elektroniska betalningssystem som RFID-taggar, avläsning vid passage eller GPS-baserad övervakning.

Ekonomisk rationalisering: Vägprissättning internaliserar de externa kostnaderna med körning, såsom köer, olycksrisker och miljöpåverkan. Priserna fungerar som incitament för att köra mindre eller välja alternativa färdsätt. Intäkterna används ofta för att finansiera väginvesteringar, drift och underhåll samt ibland för kollektivtrafik.

Utmaningar och kritik: Vägprissättning kan innebära ekonomisk börda för boende i mindre gynnade områden eller personer utan tillgängliga alternativ. Integritetsfrågor och övervakning är vanligt förekommande. Administrativa kostnader och gränsöverskridande trafik kan vara hinder. Juridiska och politiska processer krävs för godkännande och rättvisa undantag eller rabatter.

Exempel och status: Stockholm är känt för sin trängselskatt som gäller innerstadsområden. Flera länder och städer har eller undersöker vägprissättning, inklusive London med Congestion Charge. I Sverige pågår diskussioner om distansbaserad vägprissättning och bredare användning som trafikstyrmedel och finansieringsmetod.