Trycknivå

Trycknivå är inom meteorologi en yta i atmosfären där luftens tryck är lika med ett specificerat värde. Den används främst för att beskriva vertikala nivåer i atmosfären, ofta kallade isobariska eller trycknivåer. Vanliga nivåer är 1000 hPa, 850 hPa, 700 hPa, 500 hPa, 300 hPa och så vidare. Trycknivåerna används både i prognoser och i observationer för att analysera den uppåtriktade och nedåtriktade struktur som påverkar vädret.

Enheten hPa (hektopascal) är standard i meteorologi, där 1 hPa motsvarar 100 pascal. Standardatmosfären har cirka 1013 hPa vid havsytan. Höjden över marken vid en given trycknivå varierar med temperatur och fukt. Till exempel ligger ungefär 1000 hPa nära havsnivån, 850 hPa vid cirka 1,5–2 km, 700 hPa vid cirka 3 km, 500 hPa vid cirka 5–6 km, medan 300 hPa ligger runt 9–10 km och 200 hPa omkring 12–13 km.

Trycknivåer används på meteorologiska kartor och i data från radiosonder för att studera uppåtrörelser, vindmönster och termodynamiska förhållanden i olika delar av troposfären. De är även centrala i numeriska vädermodeller som ofta använder tryckbaserade vertikala koordinatsystem (isobariska koordinater) snarare än rena geometriska höjder.

Begränsningar innefattar att höjden på en given trycknivå varierar med vädret och temperaturen, så trycknivåer är inte fasta höjder. Vid extrema vädersystem eller i högre atmosfär kan ytorna deformeras och ge olika effekter än i standardförhållanden.