Titrationsmetoder

Titrationsmetoder är kvantitativa kemiska analysmetoder som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning. Processen innebär att man långsamt tillsätter en lösning med känd koncentration, kallad titrant, till en lösning med okänd koncentration, kallad analyt, tills reaktionen mellan de två är fullständig. Vid denna punkt, känd som ekvivalenspunkten, kan koncentrationen av analyt beräknas baserat på volymen av titrant som förbrukats och dess kända koncentration.

Vanliga typer av titreringsmetoder inkluderar syra-bas titrering, där en syra och en bas neutraliserar varandra; redox-titrering, som bygger på en oxidation-reduktionsreaktion; komplexometrisk titrering, där en komplexbildande agent används för att binda metalljoner; och gravimetrisk titrering, där fällning bildas och dess massa mäts.

För att identifiera ekvivalenspunkten används ofta en indikator, ett ämne som ändrar färg vid en specifik pH-nivå eller redoxpotential. Alternativt kan instrument som pH-mätare eller konduktivitetsmätare användas för att följa reaktionens förlopp och bestämma ekvivalenspunkten mer exakt. Titrering är en mångsidig teknik som används flitigt inom kemi, farmaci, miljöanalys och livsmedelsindustrin för kvalitetskontroll och forskning. Noggrannhet är avgörande och mätnoggrannheten beror på utrustningen och tekniken som används.