TEERmätningar

TEER-mätningar, eller transepiteliellt elektriskt motstånd (TEER), är en metod för att bedöma integriteten hos en cellbarriär som bildas av ett epitel- eller endotelcellslager som odlas på ett poröst membran, ofta i ett transwell-system. Metoden används som en icke-invasiv och realtidsbaserad readout av tight junctions och barriärfunktion.

Principen bygger på att ett och samma cellager används som en elektrisk barriär mellan två lösningar, där en liten likspänning appliceras och den resulterande resistansen mäts mellan en apikal och en basolateral elektrod. Motståndet korrigeras för membranets egna motstånd och omvandlas till TEER i enhet av ohm·cm² (ohm gånger ytanhet på membranet) för jämförbarhet mellan olika olika transwell-störrelser. För noggrann mätning används ofta en blankväska (cellfritt membran med samma medium) för bakgrundsavdragning.

Procedure och praktiska aspekter: cellerna odlas tills de bildar en konfluet barriär. Mätningar utförs vid kontrollerad temperatur (vanligtvis 37°C) och med korrekt kalibrerad utrustning (t.ex. EVOM2 eller impedansmänniskor). Blankmätning görs före varje/Vid varje experiment, och TEER beräknas som skillnaden mellan prov- och blankmätningen multiplicerad med ytanheten på membranet.

Tolkning och faktorer: högre TEER indikerar tätare barriär och lägre jonpermeabilitet; lägre TEER tyder på permeabilitetsökning eller skada. Värden påverkas av celltyp, seedingdensitet, tidspunkt i odlingen, temperatur, mediumets sammansättning och eventuella inflammationer eller toxiner. TEER är en generaliserad måttstock på funktionell integritet, men speglar inte alltid exakt specifik permeabilitet.

Användning: TEER-mätningar används inom forskning och utveckling av farmaceutiska och toxikologiska modeller av t.ex. tarm-, lung-, njur-, och blod-h-bränslans barriärer, samt vid studier av läkemedelsabsorption och toxikologi.