Kaliumsparande

Kaliumsparande är ett svenskt uttryck som oftast används som kortform för kaliumsparande diuretika, en grupp läkemedel som minskar utsöndringen av kalium i njurarna. Dessa preparat används i första hand för att behandla vätskeöverskott och högt blodtryck samt för att förebygga hypokalemi vid samtidig behandling med loop‑ eller tiaziddiuretika.

Kaliumsparande diuretika delas vanligen i två huvudgrupper: aldosteronantagonister (till exempel spironolakton och eplerenon), som hämmar aldosterons verkan i distala nefronet, och natriumkanalblockerare (till exempel amilorid och triamteren), som direkt blockerar epiteliala natriumkanaler i samlingsröret. Båda mekanismer leder till minskad natriumabsorption och därmed mindre kaliumutbyte mot natrium, vilket bevarar kalium.

Indikationer inkluderar hjärtsvikt, hypertoni, ascites vid levercirros och behandling eller utredning av primär hyperaldosteronism. Fördelar är minskad risk för hypokalemi och potentiellt gynnsam effekt vid hjärtsvikt (särskilt aldosteronantagonister).

Risker och biverkningar omfattar hyperkalemi, särskilt vid nedsatt njurfunktion eller samtidig behandling med ACE‑hämmare, ARB eller kaliumtillskott. Spironolakton kan ge hormonella biverkningar som gynekomasti och menstruationsstörningar; eplerenon har mindre hormonella effekter. Regelbunden monitorering av serumkalium och njurfunktion rekommenderas, och användning är kontraindicerad vid uttalad hyperkalemi eller svår njursvikt.