Jordingspunkter

Jordningspunkter är anslutningspunkter i elektriska installationer där utrustning, ledningar eller kablar kopplas till jord eller till en gemensam referenspotential. Deras huvudfunktion är att skapa en gemensam nollpotential och att ge en säker väg för felströmmar, vilket gör att skyddsanordningar såsom säkringar eller brytare kan kopplas ur vid fel och därmed minska risk för elektriska stötar och skador på utrustning.

I praktiken finns jordningspunkter på flera nivåer. En huvudjordpunkt är den plats där byggnadens skyddsjordning sammanlås och kopplas till jordelektroden (till exempel en jordstav eller en jordplatta). Här fördelas skyddsjordkabeln till alla delsystem i byggnaden. Utöver huvudjordpunkten finns lokala jordningspunkter i enskilda apparater eller maskiner där PE-ledaren ansluts. Jordningspunkter används också i försörjningssystemens olika jordningsarrangemang, till exempel TN-, TT- och IT-system, där neutral- och jordförbindelsernas lägen kan variera. I TT-system kopplas skyddsjordning separat till en jordelektrod i installationen; iTN-system kopplas neutral och jord ihop på ett bestämt sätt i nätbolagets eller byggnadens anslutning; IT-system har begränsad eller ingen direkt jordförbindelse mellan faserna och jord.

Säkerhet och funktion kräver regelbunden kontroll av jordningspunkter och deras jordningens impedans. Standarder och regler för jordning följer nationella och internationella föreskrifter och syftar till att säkerställa korrekt potentialbalansering, tillförlitlig funktion av skyddsutrustning och säkrare arbetsmiljö.