Huvudförhandlingar

Huvudförhandlingar är den centrala delen av rättegången i Sverige, där själva sakfrågan prövas. Under huvudförhandlingen presenteras parternas talan och bevisning, inklusive vittnesförhör, sakkunnigutlåtanden och inlagda dokument. Förfarandet leds av en domstol, oftast en nämnd eller en lagfaren domare i kombination med andra ordinarie domare, beroende på måltyp och rättsinstans.

Huvudförhandlingar förekommer i både brottmål och tvistemål. I brottmål leder åklagaren och den tilltalade processen, medan i tvistemål är det parterna som driver sina yrkanden. Vittnen och experter kallas vanligtvis i tur och ordning, och båda sidor ges möjlighet till korsförhör. Plädering sker oftast i slutet av huvudförhandlingen, då parterna sammanfattar sina argument inför domstolen. Målet är att domstolen ska få en tillräcklig bild av faktiska omständigheter och fatta ett avgörande.

Rätten till offentlighet och försvar är centrala inslag i huvudförhandlingar. Förhandlingarna är i allmänhet offentliga, med undantag för sekretessbelagda eller särkilt skyddade uppgifter. Parterna har rätt att närvara, lägga fram bevisning och begära åtgärder som hjälper deras sak. Om en part uteblir kan domstolen pröva målet i dennes frånvaro enligt gällande regler.

Huvudförhandlingarna utgör den slutgiltiga fasen innan dom meddelas. Besluten vinner laga kraft efter eventuella överklaganden. Termen är reglerad i Rättegångsbalken och utgör en väsentlig del av rättsprocessens prövning.