Folkräkningar

Folkräkningar, eller population censuses, är officiella uppgifter som räknar ett lands invånare och ofta samlar in grundläggande demografisk information. Syftet är att tillhandahålla tillförlitlig kunskap om befolkningens storlek, sammansättning och bostadsförhållanden för politisk styrning, planering och forskning. Vanliga uppgifter omfattar ålder, kön, födelseort, medborgarskap, yrke, hushållssammansättning och boendeform; vissa räknar även utbildning och immigrationsstatus. Resultaten används för resursfördelning, regional planering, valkretsindelning och historisk demografisk analys.

Historiskt har folkräkningar genomförts i många länder med jämna mellanrum, ofta vart tionde år. Metoderna varierar: vissa räknar de personer som är närvarande på en särskild räkningdag (de facto), andra registrerar de som sannolikt bor där permanent (de jure). Sedan 1900-talets har många länder övergått till administrativa registerbaserade lösningar där uppgifter hämtas från folkbokföring, skattemyndigheter och andra myndigheter istället för pappersetiketter. Fördelen är kontinuitet och lägre kostnader, men utmaningar finns när det gäller integritet, datakvalitet och kompatibilitet mellan olika källor.

I dag varierar praktiken mellan länder: vissa håller årliga uppdateringar medan andra genomför fullständiga folkräkningar med decenniets mellanrum. Censustraditionen erbjuder jämförbara data över tid och rum, men modern statistik vilar ofta på kombinationer av urban, regional och nationell befolkningsstatistik som bygger på olika administrativa källor och undersökningar.

I Sverige används befolkningsstatistik i stor utsträckning från administrativa register, och Statistiska centralbyrån (SCB) ansvarar för sammanställningen. Folkräkningar har historiskt haft stor betydelse i landet, men dagens praktik domineras av registerbaserad befolkningsstatistik med kontinuerlig uppdatering. Liknande utveckling ses i många andra länder.