Bromforbindelser

Bromforbindelser är kemiska föreningar som innehåller brom (Br). Brom är ett halogen och förekommer i naturen främst som bromidjoner i saltlösningar och som fria Br2 vid vissa källor. Bromforbindelser uppträder i olika oxidationstillstånd och delas vanligtvis in i oorganiska och organiska föreningar. De används inom industri och forskning som reagens, mellanprodukter och funktionella material, men många är reaktiva eller irriterande.

Inom oorganiska bromförbindelser finns bromider (Br−), som bildar salter som natrium- och kaliumbromid (NaBr, KBr). Vidare finns oxoanjoner som hypobromit (HBrO), bromit (HBrO2), bromat (BrO3−) och perbromat (BrO4−). Dessa föreningar används bland annat som oxidationsmedel och i desinfektionsprocesser. Brom bildar även flytande Br2, som används i vissa kemiska synteser och desinfektionsanläggningar. Bromisering och övergång mellan olika bromtillstånd sker vanligtvis under kontrollerade förhållanden i laboratorier eller industriella processer.

Organiska bromförbindelser innefattar alkylbromider (R–Br) och arylbromider (Ar–Br), vilka används som byggstenar i syntesreaktioner och i palladiumkatalyserade cross-couplingreaktioner. N-bromosuccinimide (NBS) används för selektiv bromering vid allylika och sommarkorner i organiska synthesiser. Bromerade organiska föreningar finns också som flamskyddsmedel och i vissa färg- och läkemedelsrelaterade produkter; exempelvis används brominnehåll i vissa plaster och polymerer.

Hälsa och miljö: bromförbindelser kan vara giftiga eller irriterande. Vissa bromerade organiska föreningar är persistenta och kan bilda disinficeringsprodukter i vatten som bromerade organiska ämnen, vilka övervakas av säkerhets- och miljöregler. Hantering sker enligt kemikaliestandarder och rekommendationer.