Azoinitiatorer

Azoinitiatorer är kemiska föreningar som innehåller azo-gruppen (-N=N-). De används främst som initiatorer för radikalpolymerisation. När azoinitiatorer värms upp eller utsätts för UV-ljus, sönderfaller azo-gruppen och frigör kvävegas samt två radikaler. Dessa radikaler är högst reaktiva och kan initiera polymerisation genom att attackera en monomer och starta en kedjereaktion.

Den mest kända och vanligt använda azoinitiatorn är azobisisobutyronitril (AIBN). AIBN är populär på grund av dess pålitliga sönderfall och den låga reaktiviteten hos de bildade cyanoisopropylradikalerna, vilket minimerar oönskade sidoeffekter som kedjetermination. Andra azoinitiatorer inkluderar olika substituenter på de centrala kolatomerna, vilket kan påverka sönderfallstemperaturen och radikalernas egenskaper.

Fördelarna med azoinitiatorer inkluderar deras förmåga att ge en kontrollerad polymerisation, relativt ren sönderfallsprodukt (kväve), och att de inte involverar metaller, vilket kan vara en fördel i vissa applikationer. Nackdelarna kan vara den potentiella toxiciteten hos vissa initiators och deras sönderfallsprodukter, samt att de kräver en specifik temperatur eller ljusexponering för att aktiveras. Azoinitiatorer används i en rad industriella processer, särskilt vid tillverkning av plaster och gummi.