skogsinventeringen

Skogsinventeringen är den systematiska kartläggningen och uppföljningen av ett skogsområde med syfte att ge aktuell information om skogens struktur, sammansättning och hälsa. Denna information används för att stödja planering, policy och forskning samt internationell rapportering om skogens resurser och utveckling över tid. Inventeringen omfattar vanligtvis volym och biomassa av timmerträd, artfördelning, åldersstruktur, tillväxt, föryngring och frågor som skogens hälsa och biologisk mångfald.

Metoderna bygger ofta på en kombination av fältbaserade observationer i provytor och fjärrmätning. I fältdelen mäts trädens diameter vid brysthöjd (DBH), höjd, art och dödlighet samt markförhållanden och föryngring. Provytornas urval sker enligt statistisk design så att resultaten kan extrapoleras till större arealer. Fjärrmätning med sensorer som flygburen fotografi och LiDAR kompletterar fältdatan och möjliggör snabbare kartläggning över större områden samt uppföljning över tid.

Utdata publiceras som volym- och biomassaberäkningar, koldioxidinnehåll, samt kartor och databaser som kan användas av myndigheter, forskare, skogsägare och näringsliv. Resultaten ligger till grund för nationalräkningar, klimatrapporter, regional planering och certifieringsstandarder samt för forskning och beslutsunderlag vid skogsförvaltning.

Genomförandet sker vanligtvis av statliga myndigheter i samarbete med forskningsinstitutioner. I Sverige är skogsinventeringen ofta kopplad till Riksskogstaxeringen, som drivs i samarbete mellan myndigheterna och akademin.