restvärmeåtervinning

Restvärmeåtervinning är återvinning av värme som uppstår som restvärme i industriella processer, i ventilationsströmmar eller i förbränningsgaser och som annars skulle gå förlorad. Den återvunna värmen används ofta till förvärmning av processvätskor, uppvärmning av luft till ventilation eller till byggnaders uppvärmning, vilket minskar primärenergiförbrukningen och utsläppen.

Tekniker: Vanliga metoder inkluderar värmeväxlare (platt- eller shell-and-tube), recuperatorsystem, ekonomiserare i ång- och förbränningssystem samt avfallsvärmeåtervinningspannor (WHRB). För lågvärdig restvärme används termiska omvandlingslösningar som ORC-system eller värmepumpar (t.ex. absorption eller köldmediebaserade). Effektiviteten styrs av temperaturskillnaden mellan restvärmekälla och värmebehovet samt hur väl flödena kan matchas.

Användningsområden: Restvärmeåtervinning används inom massa- och papper, kemikalie- och livsmedelsindustri, cementproduktion, metallproduktion samt i datacenter och byggnader via värmepumplösningar och prevärmning av process- eller uppvärmningsflöden.

Fördelar och begränsningar: Den bidrar till minskad energianvändning och lägre koldioxidutsläpp samt ökad resurseffektivitet, men kräver ofta initiala investeringar, noggrann planering och anpassning av processerna samt underhåll och god kontroll av flöden och temperaturer. En pågående trend är ökad integration med fjärrvärme och industriell symbios.