pitotrør

Pitotröret, eller pitot-rör, är en anordning som används för att mäta hastigheten hos en ström av gas eller vätska genom att registrera stagnationstrycket vid mätpunkten. I flygindustrin är pitotröret vanligtvis en del av pitot-statiska systemet som används för att bestämma flyghastigheten.

Principen bygger på Bernoullis ekvation: ett framåtriktat öppet rör fångar stagnationstrycket p0, medan statiska tryck tas via sidportar eller via små hål i rörets sida. Den dynamiska tryckskillnaden Δp = p0 − ps används för att beräkna hastigheten v genom relationen v ≈ sqrt(2Δp/ρ) för inkompressibel flöde. I flyg används kalibreringar som kopplar Δp till Indikerad hastighet (IAS) och Mach-tal, beroende på luftens densitet och temperatur.

Användning: Pitotröret används huvudsakligen i flygplan för att ge piloten korrekt hastighetsavläsning. Det förekommer också i forskningsinstitut, vindkanaler och processindustriella applikationer där man behöver mätning av gas- eller vätskehastigheter.

Historia: Pitotröret uppfanns av den franske ingenjören Henri Pitot omkring 1732 för att mäta flödet i kanaler. Principen togs senare upp och anpassades för luftfartsapplikationer under 1910- och 1920-talen, vilket ledde till moderna pitot-statiska system.

Begränsningar och underhåll: Om pitotröret blockeras av is, smuts eller isföroreningar kan avläsningen bli felaktig eller fullständigt utebli. Därför används ofta uppvärmda pitotrör i kalla miljöer och redundanta system med standby-instrument. Regelbunden rengöring och kontroll av hål är standard vid underhåll.