Underlicensiering

Underlicensiering är processen där en licenstagare får rätt att vidarelicensiera de rättigheter som denne har fått av licensgivaren till en tredje part. Den som har en licens kan därigenom låta en underlicensinnehavare använda rättigheterna under villkoren i underlicensen, samtidigt som dessa villkor måste följa den ursprungliga licensens villkor.

Villkoren för underlicensiering varierar mellan avtal och rättsliga ramverk. Ofta kräver licensavtalet licensgivarens samtycke, särskilt för exklusiva eller geografiskt begränsade rättigheter. I vissa fall är sublicensing tillåten automatiskt, i andra fall krävs skriftligt medgivande och tydliga begränsningar som användningsområde, tidsram och antalet underlicenser.

Den som tecknar underlicensen får sina skyldigheter gentemot licensgivaren via underlicensen och måste säkerställa att underlicensierade följer samma villkor. Licensgivaren behåller oftast rätten att hålla licensinnehavaren ansvarig för överträdelser och kan i vissa fall säga upp underlicensen om huvudlicensavtalet upphör eller bryts.

Praktiska överväganden inkluderar betalningar, rapportering av användning och kvalitets- samt varumärkeskontroll. Underlicensiering kan möjliggöra snabbare distribution och geografisk räckvidd men ökar komplexiteten och risken för kontrollförlust eller varumärkes-/ansvarsfel. Vissa licenser, särskilt vissa öppen källkod-licenser, reglerar sublicensing på olika sätt och måste följas noggrant.

Exempel på underlicensiering finns inom mjukvaru- och mediebranschen, där en leverantör licensierar rättigheter till en tillverkare som vidarelicensierar till underleverantörer eller distributörer. Sammanfattningsvis är underlicensiering ett verktyg som kräver tydlig reglering i huvudslicensavtalet för att balansera restriktioner, ansvar och möjligheter.