Konkurrensbegränsningar

Konkurrensbegränsningar är avtal, åtgärder eller beteenden som begränsar, hindrar eller snedvrider konkurrensen på en marknad. De uppstår ofta i samband med affärsrelationer mellan företag och kan vara mellan konkurrenter (horizontella begränsningar) eller mellan aktörer i olika led av värdekedjan (vertikala begränsningar). Vanliga exempel är prisfastsättning eller andra former av prissamarbete, kartellbildning, marknadsdelning eller uppdelning av kunder och geografiska områden. Andra exempel är exklusiva distributionsavtal, krav på användning av specifika återförsäljare eller restriktioner som påverkar vilka affärsvillkor som får gälla.

Rättsligt ramverk och konsekvenser: I Europeiska unionen är konkurrensbegränsningar generellt förbjudna enligt artikel 101 TFEU (avtal som begränsar konkurrensen). Vissa restriktioner kan omfattas av s.k. blockundantag (block exemptions) eller bedömas enligt en “rule of reason” beroende på effekt. Nationella regler gäller också—i Sverige regleras konkurrensen av Konkurrenslagen och övervakas av Konkurrensverket. Konsekvenser kan vara förbud, förelägganden, böter och i vissa fall skadestånd till drabbade parter. Det finns också legitima undantag där avtal eller beteenden kan rättfärdigas av effektivitetsvinster, om de inte inskränker konkurrensen oskäligt mycket.