Initialförkortningar

Initialförkortningar är förkortningar som bildas av första bokstaven i varje ord i en fras, till exempel Europeiska unionen som blir EU eller Förenta nationerna som blir FN. De skrivs vanligen med versaler och utan punkter, och de uttalas oftast som bokstäverna i initialerna (e-u, f-n). I vissa sammanhang används termen även bredare för att omfatta akronymer.

Skillnaden mellan initialförkortningar och akronymer ligger ofta i uttalet. Initialförkortningar uttalas vanligtvis som separata bokstäver medan akronymer ofta uttalas som ett ord (till exempel laser). I svenska texter används begreppen ibland synonymt, men språkliga riktlinjer och stilmanualer som Språkrådet gör ofta en tydligare åtskillnad mellan de två begreppen beroende på hur uttalet fungerar i praktiken.

Användning i texten följer vissa konventioner. Vid första förekomsten av en initialförkortning bör man ange den fullständiga termen följt av förkortningen, till exempel Förenta nationerna (FN). Därefter används FN utan att upprepa den fullständiga termen. I formella eller tekniska texter är detta särskilt vanligt; i kortare eller mer informella texter kan man ofta gå direkt till förkortningen om sammanhanget är tydligt. Vanliga svenska och internationella initialförkortningar inkluderar EU, FN, GPS, IBM, SAS och DN.