Händelsehorisonter

Händelsehorisonter, på svenska ofta kallade händelsehorisonter, är gränser i rumtiden som omger svarta hål. Dessa horisonter markerar punkten bortom vilken ingenting, inte ens ljus, kan undkomma den svarta hålets gravitationella dragningskraft. En händelsehorisont är inte en fysisk yta utan snarare en region i rumtiden.

Konceptet med händelsehorisonter är en central del av Albert Einsteins allmänna relativitetsteori. När materia kollapsar under sin egen tyngd och bildar ett svart hål, koncentreras dess massa till en oändligt tät punkt som kallas en singularitet. Händelsehorisonten definieras av den punkt där flykthastigheten är lika med ljusets hastighet.

Den mest kända händelsehorisonten är den som omger ett Schwarzschilds svart hål, vilket är ett orotationellt och elektriskt neutralt svart hål. Storleken på händelsehorisonten, ofta beskriven av Schwarzschildradien, är direkt proportionell mot den svarta hålets massa. Ett svart hål med större massa har en större händelsehorisont.

Ingenting kan observeras eller kommuniceras från insidan av en händelsehorisont till observatörer utanför. Detta beror på att alla signaler och partiklar som försöker lämna den dras tillbaka av gravitationen. Därför kallas den en "händelsehorisont" – händelser inom denna gräns är ouppnåeliga för externa observatörer. Forskning om händelsehorisonter fortsätter att vara ett aktivt område inom astrofysik och teoretisk fysik.