tillitsmodeller

Tillitsmodeller är formella representationer av tro eller tillit till en aktör, system eller informationskälla. De används för att kvantifiera och resonera om tillit under osäkerhet. Tillitsmodeller kan vara domänspecifika, till exempel för kommunikation, e-handel eller sensorbaserade nätverk, och de försöker sammanfoga olika källor av bevis, såsom tidigare beteende, rekommendationer och kontextfaktorer.

Vanliga tillvägagångssätt inkluderar reputationsbaserade modeller där tillit beräknas utifrån organisationers eller användares historik; probabilistiska eller Bayesianska modeller som uppdaterar tillitsvärden när ny information blir tillgänglig; nätverksbaserade metoder som använder egenskaper hos relationer eller centralitetsmått; samt ramverk för evidenskombination som Dempster-Shafer eller fuzzy logic.

Användningsområden inkluderar säkerhet i distribuerade system, integritet och sekretess, e-handelsplattformar, Internet of Things, federerade lärande-scenarier och autonoma agenter där tillförlitlighet och riskbedömning är viktigt.

Utmaningar är bland annat subjektivitet och kontextberoende, dataskräp och kallstart, föränderliga beteenden hos aktörer, motåtgärder mot manipulation samt svårigheter att jämföra modeller över olika domäner och att utvärdera prestanda i praktiska miljöer.

Sammanfattningsvis är tillitsmodeller ett tvärvetenskapligt område som förenar teorier om tro och evidens med tekniska metoder för att resonera om osäkerhet i interaktioner mellan användare, system och information.