självständighetsrörelser

Självständighetsrörelser är politiska strävanden där en grupp människor eller en region söker upprätta eller återfå suveränitet och ett eget statsskap från en överordnad stat eller politisk enhet. Rörelserna grundas ofta i upplevd nationell identitet, språk eller kultur, samt i historiskt självbestämmande eller ekonomisk marginalisering. De kan verka inom en existerande stat eller i samband med avkolonisering och internationellt erkännande.

Inom folkrätten ses rätt till självbestämmande som en viktig princip, men tolkningen av hur den ska tillämpas varierar och står ofta i spänning mellan självständighet och territoriell integritet. I praktiken leder självständighetsrörelser ofta till politiska förhandlingar, folkomröstningar eller erkännande av nya stater, men utfall varierar och ibland uppstår konflikt.

Metoderna varierar mellan icke-våldsamma politiska processer, diplomatiskt arbete och folklig mobilisering, och i vissa fall väpnad kamp. Den juridiska och politiska bedömningen av legitimitet beror på kontexten och hur en stats gränser och institutioner uppfattas av omvärlden.

Exempel på historiska självständighetsrörelser inkluderar avkolonisering i Afrika och Asien under 1940–1990-talet, Baltikums självständighetssträvan 1990–1991, Eritrea 1993 och Timor-Leste 2002. Nutida och samtida fall inkluderar Katalonien i Spanien, Skottland i Storbritannien, Quebec i Kanada samt olika kurdiska strävanden i flera länder. Framgångar beror ofta på inhemsk politik, ekonomiska förutsättningar och internationellt erkännande.

Rörelserna varierar i legitimitet, ambition och konsekvenser, och de speglar spänningen mellan självbestämmande och territoriell integritet i modern politik.