signifikanter

Signifikanter, i svensk statistisk terminologi ofta motsvarigheten till “statistically significant”, avser resultat som anses osannolika att uppkomma av en slump om nollhypotesen är sann. Vanligtvis används en signifikansnivå, alpha, på 0,05. Ett p-värde anger sannolikheten att få ett resultat lika extremt eller mer extremt som det observerade om nollhypotesen är sann. Om p-värdet är mindre än eller lika med alpha betraktas resultatet som signifikant. Det är dock viktigt att notera att signifikans inte säger något om hur stor effekten är eller hur praktiskt viktig den är.

Inom olika statistiska tester används signifikans för att bedöma samband eller skillnader. Bland vanliga metoder finns t-test, chi-två-test, ANOVA och regressionsanalyser. Vid flera tester ökar risken för falska positiva, så man justerar ofta signifikansnivån. Vanliga metoder är Bonferroni-justering eller kontroll av False Discovery Rate (FDR).

Kritik och begränsningar: Signifikans är beroende av provstorlek; i stora dataset kan även små effekter bli signifikanta, medan verklig betydelse kan saknas. Signifikans betyder inte att hypotesen är sann eller att resultaten är meningsfulla i praktiken. P-hacking och publikationsbias kan ge ett vilseledande intryck av betydelse. Därför bör signifikans kompletteras med effektstorlek, konfidensintervall och en bedömning av praktisk betydelse.

Historisk bakgrund: begreppet signifikans växte fram i tidig modern statistik under 1920–1930-talen, med p-värde och alpha som centrala verktyg i vetenskaplig evidens.