mikroservicearkitekturer

Mikroservicearkitektur är en arkitekturstil där en applikation byggs som en uppsättning små, fristående tjänster som körs i separata processer och kommunicerar via väldefinierade gränssnitt. Varje tjänst fokuserar på en specifik affärsfunktion och kan utvecklas, distribueras och skalas oberoende av övriga delar av systemet.

Egenskaperna inkluderar självständighet, tydlig avgränsning av ansvar och decentraliserad datahantering, vilket ger flexibilitet att använda olika teknologistack per tjänst. Kommunikation sker ofta över lättviktiga protokoll som HTTP/REST eller gRPC, och är vanligtvis asynkron genom händelser eller meddelandebussar. Detta bidrar till skalbarhet och felisolering men kräver god hantering av distribution och nätverksbeteenden.

Mönster och tekniker som ofta används är API-gateway och Backend for Frontend (BFF) för att dirigera anrop till rätt tjänst, service discovery, och databasspecifik per tjänst. Arkitekturen drar nytta av eventdriven kommunikation och meddelandeköer, samt sagor eller eventual consistency istället för sammanhängande global transaktion. Datahanteringen är decentraliserad och varje tjänst ansvarar för sin egen datamodell.

Organisations- och designaspekter betonar bounded contexts och hur Conway’s law påverkar arkitekturen; team arbetar ofta i små autonoma grupper. Observability, inklusive loggning, tracing och metrics, är centralt, liksom säkerhet och åtkomstkontroll i gränssnitt och tjänster.

Fördelar inkluderar bättre skalbarhet, snabbare leveranser och motståndskraft mot fel i enskilda komponenter; utmaningarna består i ökad komplexitet, nätverksfel, testning och datafriktion mellan tjänster samt behov av stark övervakning och stark styrenhet. Exempelvis kan en e-handelsplattform ha separata tjänster för kunder, produkter, beställningar och betalning som kommunicerar via händelser eller API-anrop.