legeringsaddities
Legeringsadditiv är kemiska grundämnen som medvetet tillförs en basmetall för att ändra dess egenskaper. De kan utgöra huvudkomponenter i legeringen eller fungera som mikroadditiv i små mängder. Genom att bilda lösningar eller precipitater påverkar de bland annat styrka, hårdhet, duktilitet, slitstyrka samt korrosionsoch termoresistens, och de kan också påverka bearbetbarhet och svetsbarhet. Valet av additiv beror på önskad prestanda och den process som legeringen används i.
- Järnbaserade legeringar (stål): kol är grundläggande; krom, nickel, vanadin, molybden och titan ökar hållfasthet och korrosionsbeständighet;
- Aluminiumlegeringar: magnesium och silicon ger högre styrka per vikt; andra tillsatser som mangan och zink förbättrar
- Kopparbaserade legeringar: zink i mässing, tenn i bronser.
- Titanlegeringar: aluminium och vanadin används för hög temperatur- och mekanisk prestanda.
Effekter i tillverkning: additiva åstadkommer styrka genom lösning och/eller precipitationshärtning; vilka faser som bildas styrs av