hänförande

Hänförande är ett svenskt adjektiv och particip av verbet hänföra. Det används för att beskriva något som är så förtrollande, fängslande eller beundransvärt att det väcker stark förtjusning hos betraktaren. En hänförande upplevelse lämnar ofta ett starkt intryck och kan upplevas som estetiskt eller känslomässigt överväldigande. Ordet kan tillämpas på natur, konst, musik, framträdanden och ibland personer som upplevs som särskilt charmerande.

Grammatisk och stilistisk används hänförande vanligt som attributivt adjektiv. Det förekommer ofta i skönlitteratur, kritisk text och kulturell journalistik. I vardagsspråket kan det uppfattas som något formellt eller högtravande, varför alternativ som fängslande eller förtrollande ibland föredras i mer vardagliga sammanhang.

Etymologi: ordet bildades av verbet hänföra i kombination med suffixet -ande och har en nära relation till andra bildningar som beskriver känslomässig påverkan. Verbet hänföra betyder ungefär att förtrolla, förundra eller göra någon hänförd.

Synonymer: fängslande, förtrollande, gripande, imponerande. Motverkande eller motsats i sammanhang där något inte väcker beundran kan beskrivas som otilldragande eller tråkigt.

Se även: hänföra; förtrolla; fängsla.