förorening

Förorening, eller miljöförorening, är utsläpp eller närvaro av ämnen eller energi som försämrar miljöns kvalitet eller skadar organismer, inklusive människor. Vanliga former är kemisk, fysisk, biologisk och radiologisk förorening. Föroreningar kan vara giftiga kemikalier, tungmetaller, partiklar, överflöd av näringsämnen eller energi som ljud, ljus eller värme. Primary-föroreningar släpps direkt i miljön; sekundära bildas genom omvandlingar eller biologiska processer.

Källor inkluderar industrier, transporter, jordbruk, energi- och avfallshantering samt hushållsaktiviteter. Föroreningar är ofta diffusa eller punktkällor. Exempel: luftföroreningar som kväveoxider, svaveloxider, partiklar och ozon; vattenföroreningar som nitrater, fosfater och organiska föreningar; jord- och markföroreningar som tungmetaller och PAH. Buller och ljusförorening räknas också som föroreningar.

På människors hälsa kan förorening bidra till luftvägsproblem, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och allergier. I ekosystem kan den orsaka minskad biologisk mångfald, eutrofiering, försämrad vattenkvalitet och skador på mark- och vattenlevande organismer. Ekonomiskt medför förorening kostnader för sjukvård, rening, sanering av förorenade områden och förlorad produktion inom jord- och fiske.

Hantera och förebygga föroreningar görs genom lagstiftning och övervakning på regional och internationell nivå. I Sverige och EU regleras utsläpp genom miljöbalken, luft- och vattendirektiv samt kemikalieregler som REACH. Övervakningsnätverk mäter utsläpp i luft och vatten, och informationssystem används för beslut. Vanliga måttenheter är mikrogram per kubikmeter i luft, milligram per liter i vatten och milligram per kilo i jord.