drivhusgasser

Drivhusgaser är gaser i jordens atmosfär som absorberar infraröd strålning och därigenom förstärker växthuseffekten. De finns naturligt men människans utsläpp har höjt deras koncentrationer och därmed ökat den globala uppvärmningen. De viktigaste drivhusgaserna är koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O) samt fluorinerade gaser som SF6, HFCs och PFCs. Vattenånga är världens mest verksamma växthusgas men dess nivåer regleras indirekt av temperatur och klimatförändringar.

Källorna till utsläpp är energi- och industrisektorn, transporter, jordbruk, avfall samt markanvändning. CO2 dominerar bland utsläppen och kommer främst från förbränning av fossila bränslen och cementproduktion. Metan frigörs bland annat i ruminanters matsmältning, i risodlingar och vid anaerob nedbrytning i avfall. Dikväveoxid kommer från jordbrukets gödsel- och utsläppsprocesser samt vissa industriprocesser. Fluorerade gaser används i kyl- och frysutrustning, halvledarproduktion och andra industriella processer.

Drivhusgaser orsakar ökad strålning och därigenom uppvärmning av klimatet. Den ökade mängden av dessa gaser leder till förändringar i vädermönster, mer extrema väderhändelser, smältande isar och stigande havsnivåer. För att jämföra effekterna av olika gaser används CO2e, där varje gas omvandlas till koldioxidens effekt över en tidsram på 100 år (GWP100).

Åtgärder för att minska utsläpp är centrala i klimatpolitiken. Strategier inkluderar övergång till förnybar energi, energieffektivisering, elektrifiering av transporter, hållbart jordbruk och skogsbruk samt fasa ut fluorerade gaser. Internationella överenskommelser som Parisavtalet sätter mål och ramverk för gemensamma minskningar över sektorerna.