broeikasgas

Broeikasgaser, eller växthusgaser, är gaser i jordens atmosfär som fångar en del av den värmestrålning som avges från jordytan. Genom att återabsorbera värme bidrar de till växthuseffekten, som är en naturlig process som gör jorden varmare än den skulle vara utan atmosfären. Mänskliga utsläpp förstärker denna effekt och ligger bakom en betydande del av den pågående klimatförändringen.

De viktigaste broeikasgaserna är koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O) samt olika fluorerade gaser såsom HFC, PFC och SF6. Dessa ämnen skiljer sig åt i hur kraftigt de fångar värme och hur länge de stannar i atmosfären. Metan och vissa fluorerade gaser har mycket högre växthuspotential per molekyl än CO2 under olika tidsramar.

Källor till broeikasgaser är breda. Fossila bränslen vid förbränning i energi- och transportsektorerna står för stora utsläpp av CO2 och N2O, medan jordbruk och avfall bidrar mycket till CH4 och N2O. Avskogning minskar också jordens koldioxidsänka. Naturliga processer ger koldioxid, metan och andra gaser, men den senaste århundradets ökningar beror till största delen på mänsklig aktivitet.

Mätningar visar att koncentrationerna av dessa gaser har ökat sedan den industriella eran. CO2-nivåerna har stigit från cirka 280 ppm före industrialismen till över 400 ppm idag, och CH4 samt N2O följer samma uppåtgående trend. Internationell klimatpolitik, inklusive Parisavtalet, syftar till att minska utsläppen och begränsa temperaturökningen genom övergång till energisystem med lägre växthusgasintensitet och ökad klimatresiliens.