belastningsfrakturer

Belastningsfrakturer, ofta kallade stressfrakturer, är små sprickor i ett ben som uppstår av upprepad, submaximal belastning när benet inte har tid att reparera sig mellan belastningarna. Sjukdomen uppkommer vanligtvis vid ökad träningsvolym eller plötsliga förändringar i intensitet, rådgörande mellan mikroskador och benremodellering. Smärtan är ofta lokal och förvärras vid aktivitet och försvinner vid vila.

Vanliga lokalisationer för belastningsfrakturer är tibia, metatarsalerna (särskilt andra och tredje), femur samt andra viktbärande ben i fot och gångsystemet. Mindre vanliga platser förekommer också, såsom pelvis eller talus. Plötslig ökning av belastning, långvarig löpning på hårda ytor, felaktiga skor och bristande återhämtning är typiska bidragande faktorer. Rådande riskfaktorer inkluderar överträning, dålig näring eller lågt energitillstånd, menstruationsrubbningar hos kvinnor och tidigare fraktur.

Symtom består av långvarig lokal smärta som uppträder vid belastning, ofta över en specifik benkant eller område, med ömhet vid palpation. Smärtan kan bli starkare under aktivitet och lindras i vila. I tidiga skeden kan radiologiska bilder vara normala; MR och skelettscintigrafi är mer känsliga för tidig upptäckt.

Diagnostik baseras på klinisk misstanke och bildgivning. Röntgen kan vara normal tidigt, medan MR normalt används för bekräftelse och graden av lesionen. Behandling innebär avlastning och vila från den belastande aktiviteten, och i många fall immobilisering eller gradvis avvikelse till belastning. Återgång till sport sker först när smärtan helt har försvunnit vid belastning och efter en stegvis rehabilitering, ofta med cross-träning och näringsstöd.

Förebyggande består i gradvis ökande träningsvolym, tillräcklig återhämtning, rätt skor och yta, samt åtgärder för näringsstatus och kalcium/Vitamin D. Epidemiologiskt drabbar belastningsfrakturer främst idrottare som löpare och militärpersonal, särskilt vid plötsliga ökningar i träning.