adresseringsmodi

Adresseringsmodi är de tekniker som en processor använder för att bestämma var i minnet den data som krävs för en instruktion finns. De utgör en central del av maskinarkitekturen och påverkar både prestanda och programmerbarhet. En adressmod, eller adresseringssätt, specificerar hur operanden i en instruktion tolkas och kan klassificeras i flera huvudkategorier.

Den omedelbara (immediate) adresseringen använder ett konstant värde som är inbäddat i själva instruktionen. Registeradressering hämtar operanden direkt från ett register, vilket är snabbt men begränsat till registerens storlek. Direkt (absolute) adressering anger den fullständiga minnesadressen i instruktionen, medan indirekt adressering pekar på en minnesplats som i sin tur innehåller den faktiska adressen. Indexerad adressering adderar ett indexregister till en basadress, vilket underlättar åtkomst till element i tabeller eller arrayer. Kombinationer som bas+index+offset kombinerar flera register och en konstant för att skapa en flexibel adress.

Moderna processorer stödjer ofta fler än en adressmodus per instruktion, exempelvis register‑indirekt med förskjutning, och vissa har specialiserade lägesregister för stackhantering. Valet av adressmodus har betydelse för kodoptimering: omedelbara värden minskar minnesaccess, medan indirekta och indexerade lägen kan minska koden storlek och underlätta dynamiska datastrukturer. I högre nivåspråk döljs de flesta adressmoderna, men deras principer återfinns i assembler och i kompilerarens generering av maskinkod.