Världsarvskonventionen

Världsarvskonventionen, formellt Konventionen om skydd av världens kultur- och naturarv, är ett internationellt avtal som antogs av UNESCO 1972. Dess huvudsyfte är att identifiera, skydda, bevara och förmedla världens mest framstående kultur- och naturarv till kommande generationer. Konventionen etablerade också Världsarvslistan, en förteckning över platser som bedöms ha "exceptionellt universellt värde".

Länder som har ratificerat konventionen förbinder sig att skydda de världsarv som finns inom deras territorium. De åtar sig även att bidra till identifieringen och bevarandet av världsarv globalt. Detta kan innebära att vidta lagstiftningsåtgärder, utveckla forskning, utbilda personal och engagera allmänheten i bevarandeinsatser. Konventionen främjar också internationellt samarbete och bistånd för att skydda platser som är i fara eller som kräver stora resurser för bevarande.

Världsarvslistan är ett dynamiskt verktyg där nya platser läggs till och ibland tas bort. För att nomineras måste en plats uppfylla specifika kriterier som fastställts av Världsarvskommittén, ett organ som består av representanter från de stater som är parter i konventionen. Kommittén sammanträder årligen för att fatta beslut om nya inskrivningar, granska statusen för befintliga världsarv och godkänna finansiering från Världsarvsfonden. Konventionen är en central del av det internationella arbetet med att bevara mänsklighetens gemensamma arv.