Patofysiologien

Patofysiologi, eller patofysiologin, är medicinens gren som studerar hur sjukdomars uppkomst och utveckling stör kroppens normala funktioner. Den ligger i skärningsfältet mellan fysiologi och sjukdomslära och syftar till att förklara varför symptom uppstår, hur kliniska tecken speglar underliggande avvikelser och hur dessa förändringar förlöper över tid.

Patofysiologin beskriver mekanismer som orsakar funktionsförändringar: metabola förändringar, inflammation, oxidativ stress, cellskada med nekros eller programmerad celldöd, fibros, samt neurohumorala och endokrina förändringar. För att förstå en sjukdom studeras ofta stegvisa processer från molekylära misslyckanden till organsdysfunktion och kliniska konsekvenser. Återkopplande kompensationsmekanismer och progressionen mot dekompensation är viktiga delar av bilden.

I kliniskt bruk används patofysiologien för att tolka symptom, diagnosresultat och behandlingseffekter. Den underlättar tolkning av laboratorievärden, bilddiagnostik och funktionella tester samt stödjer utveckling av terapeutiska strategier som syftar till att återställa normal funktion eller begränsa skadan. Exempelvis vid diabetes mellitus uppstår insulinresistens och beta-cellssvikt som ger hyperglykemi; vid hjärtinfarkt uppstår myokardischemisk skada och neurohormonell aktivering som påverkar hjärtats pumpfunktion.

Forskning inom patofysiologi spänner från molekylära modeller till kliniska studier och datormodeller, och fungerar som en bro mellan grundforskning och klinisk tillämpning.