Kamerabevakningslagen

Kamerabevakningslagen är en svensk lag som reglerar användningen av videoövervakning och behandlingen av de inspelade bilderna. Lagen gäller både offentliga myndigheter och privata aktörer som använder övervakningskameror i syfte att öka säkerheten, förebygga brott eller skydda egendom. Den är avsedd att balansera säkerhetshänsyn med enskildas integritet och sambehavior.

Lagen anger att övervakningen ska vara nödvändig och proportionell i förhållande till ändamålet och att den inte ska innebära onödig kränkning av privatlivet. Den begränsar också vilka områden som får övervakas, exempelvis bör omklädningsrum och toaletter normalt inte omfattas av övervakning. För att informera berörda ska tydlig skyltning sättas upp som uppger att övervakning pågår och vem som ansvarar för den.

Behandlingen av personuppgifter från övervakningen regleras av GDPR och kompletterande svensk dataskyddslagstiftning. Inspelningarna får lagras endast så länge det är nödvändigt för ändamålet, och tillgången till inspelat material begränsas till behöriga medarbetare. Delning eller överföring av material ska ske i enlighet med ändamålet, och de som blev filmade har ofta rätt att begära tillgång till sina egna uppgifter, med vissa undantag.

Operatorer som bedriver kameraövervakning ska enligt lagen vanligtvis stå under tillsyn av Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) och följa vidare krav på informationsplikt, dokumentation och åtgärder för att säkerställa efterlevnad. Lagen kompletterar bredare integritets- och dataskyddsstandarder som gäller för all personlig data behandling.