Intressentteori

Intressentteori är en teori inom företagsekonomi och organisationsforskning som hävdar att ett företag bör ta hänsyn till och balansera behoven och intressena hos olika grupper som påverkas av företagets verksamhet. Denna syn skiljer sig från en snäv syn på företagets uppgift som endast att maximera aktieägarvärde. Teorin populariserades av R. Edward Freeman i boken Strategic Management: A Stakeholder Approach från 1984 och har sedan dess utvecklats i forskning och praktik.

Centrala begrepp är att intressenter består av allt från ägare och anställda till kunder, leverantörer, långivare, myndigheter, fackföreningar, lokal gemenskap, miljö och framtida generationer. Ledningen antas ha ett ansvar att skapa värde över tid för flera intressenter genom att balansera olika mål, inte bara kortsiktiga vinster.

En viktig analytisk metod är intressentanalys och begreppet intressenters salience, där makt, legitimitet och brådska avgör hur mycket uppmärksamhet varje intressent ska få. Organisationer kan använda kommunikation, avtal, policyer och CSR‑åtgärder för att möta intressenternas behov och förväntningar samt för att reducera konflikter.

Intressentteorin placeras ofta i relation till teorier om aktieägarvärde och hållbart företagande. Kritik riktas mot vaghet i definieringen av "intressenter", bristande empiriskt stöd och risk för målkonflikter samt praktiska svårigheter i styrningen. Vissa varianter förespråkar en starkare plikt att uppfylla intressenternas krav, medan andra ser det som ett instrumentellt samband med långsiktig lönsamhet.