Himmelsobjekten

Himmelsobjekten är föremål i rymden som kan observeras från jorden, ofta med hjälp av optiska instrument eller annan utrustning. Begreppet används både om objekt i vår egen galax och om mycket avlägsna system. De flesta himmelsobjekt är naturliga, men vardagligt språk räknar ibland även konstgjorda satelliter i omloppsbana kring jorden.

En vanlig uppdelning är mellan objekt i vårt solsystem och objekt längre bort i universum. Inom solsystemet finns planeter, dvärplaneter, månar, kometer, asteroider och meteoroider. Utanför solsystemet återfinns stjärnor och stjärnsystem, galaxer, nebulor, kluster samt andra kosmiska fenomen som aktiva galaxkärnor. Objekt kan vara fasta kroppar, gas- eller stoftmoln eller strålande stjärnor.

Avstånd till objekt beskrivs ofta i ljusår för avlägsna objekt, eller i astronomiska enheter (AU) inom solsystemet. Deras sammansättning och tillstånd studeras med fotometri och spektroskopi, samt med bildanalys i olika våglängder. Vissa objekt uppträder som tydliga punktkällor i optiska bilder, medan andra visar detaljerade strukturer som galaxers spiralarmar eller nebulors gas- och stoftmoln. Observationer sker i våglängder från radio till röntgen, beroende på objektets egenskaper.

Studiet av himmelsobjekten bidrar till vår förståelse av universums uppkomst och utveckling, planetbildning, stjärnors livscykler och kosmologiska fenomen. De studeras med teorier och modeller och genom olika observationsmetoder som möjliggör jämförelser mellan teori och verklighet.