Flerfaktorautentisering

Flerfaktorautentisering (MFA) är en säkerhetsmetod som kräver mer än ett enda bevis på identitet för att få åtkomst till ett system. Genom att kombinera flera oberoende autentiseringsfaktorer minskar MFA risken för obehörig inloggning även om ett lösenord har blivit komprometterat.

Faktorerna som används kan delas in i olika kategorier. Kunskap är något användaren vet, exempelvis ett lösenord eller en PIN-kod. Ägande är något användaren har, såsom en fysisk säkerhetsnyckel, ett smartkort eller en mobiltelefon som tar emot engångskoder. Biometrisk identitet är något användaren är eller gör, exempelvis fingeravtryck, ansiktsigenkänning eller beteendebaserad analys. Moderna system kombinerar ofta flera av dessa faktorer, ibland med ett särskilt fokus på starkt skydd mot phishing genom användning av kryptografiska metoder som WebAuthn/FIDO2.

Vanliga metoder inkluderar tidsbaserade engångskoder i en autentiseringsapp, push-notiser från en legitimeringsapp, SMS-koder eller fysiska säkerhetsnycklar. SMS-lösningar är bekväma men anses ofta mindre säkra än appar eller nycklar, som erbjuder starkare skydd mot phishing och lösenordsstöld.

Fördelar med MFA är en tydlig ökning av säkerheten och minskad sårbarhet för lösenordsbaserade intrång. Nackdelar inkluderar ökad användarfriktion, behov av hantering av förlorade enheter och återställningar, samt administrativa utmaningar. Planering av backup-alternativ och säkra återställningsrutiner är därför viktigt.

Ramverk och standarder som används i dag inkluderar FIDO2/WebAuthn, SAML, OAuth och OpenID Connect. Rekommenderad praxis är att använda phishing-resistenta faktorer när det är möjligt, införa steg-up autentisering vid känsliga åtgärder och följa relevanta riktlinjer för integritet och dataskydd.