Enkeltutfall

Enkeltutfall är ett grundläggande begrepp inom sannolikhet. Det är ett enskilt resultat från ett slumpmässigt experiment och utgör ett enda element i sample space (utfallsrum).

Exempel: Vid tärning med sex sidor är de sex enkeltutfallen 1–6. Vid ett myntkast är de två enkeltutfallen framsidan och baksidan.

En händelse består av en mängd enkeltutfall. Om alla enkeltutfall i sample space är lika sannolika är sannolikheten för en händelse A lika med antalet enkeltutfall inom A delat med det totala antalet enkeltutfall i Ω (utfallsrummet). Till exempel är sannolikheten att slå ett jämnt tal med en sexsidig tärning 3/6 = 1/2, eftersom tre enkeltutfall uppfyller händelsen jämnt tal.

Notera att om enkeltutfallen inte är lika sannolika används en sannolikhetsfördelning P över Ω, och sannolikheten för en händelse A är summan av P(ω) för alla ω i A.

Begreppet används inom matematik, statistik och riskbedömning, och är centralt för att bygga upp mer komplexa sannolikhetsberäkningar genom att bryta problem i enklare byggstenar. Enkeltutfall kommer från ordet enkelt (enkelt) och utfall.