Elasticarterierna

Elasticarterierna är de största artärerna närmast hjärtat och kännetecknas av ett högt innehåll av elastiska lameller i tunica media. Exempel på elasticarterier är aorta och truncus pulmonalis, samt de proximala delarna av de stora artärerna som a. carotis communis och a. subclavia.

Kärlväggen består av tunica intima, tunica media och tunica adventitia. Den mest framträdande egenskapen är den rikliga förekomsten av elastiska lameller i tunica media, vilket ger stor töjbarhet. Den inre elastiska laminen är väl utvecklad och avgränsar tunica intima från media; yttre elastiska laminen skiljer media från adventitia. I tunica media dominerar elastin tillsammans med glatta muskelceller.

Funktion: Den höga elasticiteten gör att kärlväggen vidgar sig under systole och återgår till sitt vilotillstånd mellan slag. Denna elasticitet lagrar mekanisk energi och hjälper till att omvandla pulsatilt blodflöde till ett mer kontinuerligt flöde (windkesselfunktionen), vilket bidrar till att bibehålla diastolisk perfusion.

Klinisk betydelse: Åldersrelaterad nedbrytning av elastin och ökning av kollagen minskar elasticiteten och ökar kärlväggens styvhet, vilket höjer puls och diastoliskt tryck och ökar risken för kardiovaskulära sjukdomar. Försvagningar eller förtjockning i elasticarterierna kan bidra till aneurysm i aorta eller aortadissektion.