Beteendemissbruk

Beteendemissbruk är ett samlingsbegrepp för tvångsmässigt och skadligt engagemang i icke-substansrelaterade beteenden, där personen upplever oförmåga att kontrollera beteendet trots negativa konsekvenser. Tillståndet präglas av ökad prioritering av beteendet, stark craving och abstinensliknande symptom när aktiviteten inte får genomföras.

Vanliga exempel är spelmissbruk (gambling disorder) och missbruk av videospel eller internetanvändning (gaming disorder). Andra exempel som ibland nämns är shopping-, sex-, arbetsoch träningsmissbruk. Diagnos kräver betydande funktionell störning eller lidande och att beteendet upplevs som svårt att kontrollera trots negativa effekter.

Klassifikation: Världshälsoorganisationen (WHO) erkänner gaming disorder och gambling disorder i ICD-11 som beteendemissbruk. I DSM-5 räknas gambling disorder som ett beroende-liknande tillstånd; övriga beteendemissbruk saknar en entydig internationell diagnoskod men betraktas i klinisk forskning som del av spektrumet.

Orsaker och riskfaktorer: Fysiologiska belöningssystem, genetiska faktorer och personlighetsegenskaper som impulsivitet bidrar till risk. Psykisk ohälsa, stress, socialt sammanhang och tillgång till beteendet ökar sannolikheten för utveckling av ett beteendemissbruk.

Behandling: Behandlingarna liknar dem för substansmissbruk och inkluderar kognitiv beteendeterapi, motivationsintervjuer och samtalsterapi, samt stödgrupper och familjeinvolvering. Farmakoterapi används vanligtvis endast som komplement vid specifika underliggande tillstånd. Helhetssyn och hantering av comorbiditet samt socialt stöd förbättrar prognosen. Digitala interventioner kan komplettera vården.

Förebyggande: Systematisk screening i vård, skola och arbetsliv; reglering och ansvarsfull design av digitala plattformar; informationskampanjer och tillgång till självhjälpsresurser.